Samordningsgruppsmöte
Hej alla vackra,
Uppsala Prides samordningsgrupp tänker ha möte den 24 januari, klockan 19.00 i RFSL:s lokaler på St Göransgatan 22. Alla som är intresserade av att vara med i samordningsgruppens arbete är varmt välkomna. 
Samordningsgruppen består av ett antal individer och det är denna grupp som håller i trådarna. Exempel på vad samordningsgruppen gör är att de söker bidrag, samordnar arbetet med olika organisationer som håller i programpunkter, bokar artister, fixar klubb, är ansvariga för mediakontakter… m.m.
Kärlek och respekt
Ett innehållsrikt programblad
Äntligen…
Nu kommer äntligen ett mer fylligt programblad.
Ladda ner det här!!
Program för Uppsala Pride 2011
Uppsala Pride 2011 äger rum 12-13 november, på Drabanten. (Ligger i samma hus som ett känt café, mitt emot järnvägsationen).
Årets tema är FAMILJ.
Lördag 12 november:
Preformance: Träningsverk – med risk för huvudvärk.
Jan Hammarlund.
Preformance: Alexandra Alvina Chamberland.
Queerklubben Puls och Uppsala Pride ordnar Pridefest
Festen kommer att hållas på Drabanten, är helt drogfri och det finns ingen åldersgräns (varken övre eller undre). ♥
Söndag 13 november:
Morgonqigong
Panelsamtal om surrogatmödraskap.
Panelsamtal om familjebegreppet.
Föredrag om tvångsteriliering med Immanuel Brändemo.
Samtal med författarna tlll Ätstört – en antolog om makt, mat, fett oh ätstörningar.
Anna Malmquist pratar om sin forskning om HBTQ-familjer.
Så kan det vara – film och workshop med RFSL
Teater: SCUM
För exakta tider och plats för programpunkter;Här är det, hela programmet för Uppsala Pride 2011. Mer detaljerad beskrivning av programpunkterna kommer!
Ladda ner programmet här: litetprogramblad2011
—————-
Mat:
Billig veganmat och veganfika kommer att finnas till försäljning. Djurrättsalliansen Uppsala står för menyn. ♥
Biljetter:
Köp din biljett till Uppsala Pride 2011 på Lustgården eller via internet, från och med den 1 november.
Vi säljer endagsbiljetter, alltså lördagsbiljetter och söndagsbiljetter. Varje biljett kostar mellan 50 och 100 kronor, du bestämmer själv den exakta summan.
Förköp via internet gör du så här:
1. Skicka ett mail till biljetter.uppsalapride@gmail.com, där du skriver hur många biljetter och till vilken dag som du vill köpa.
2. Vänta på svar där du får ditt bokningsnummer och betalningsinformation.
3. Betala in pengar och skriv ditt bokningsnummer i meddelanderaden.
Bokbord:
En rad organisationer kommer att finnas på plats med bok/informationsbord.
Tillgänglighet:
Drabanten är tillgänglig för personer som använder rullstol, det finns rullstolsanpassade toaletter och ramp till eventuella trappor. Det finns hörslinga samt hiss.
Stora salens programpunkter kl 11-19 på söndagen kommer att teckentolkas!
Mer information om Uppsala Pride 2011 kommer löpande.
Massor av kärlek!!
Uppsala Pride-crew
P.s. Boka in 17 – 21 maj 2012 redan nu, då kommer Uppsala Pride 2012 att hållas. Håll ögonen öppna för mer information.
Programpunkter Uppsala Pride 2011
UPPSALA PRIDE 2011
I år kommer festivalen ha temat ”familj”.
Lördag 12 november:
Pridefest (kommer att hållas på Drabanten och är helt drogfri) med bland annat Alexander Alvina Chamberland
Söndag 13 november:
Panelsamtal om familjebegreppet.
Föredrag om tvångsteriliering med Immanuel Brändemo
Morgonqigong.
Lokala konstnärer
Ätstört – en antologi om makt, mat, fett och ätstörningar.
… fler programpunkter kommer snart.
Nytt datum för Uppsala Pride 2011
Nu har vi ändrat lite igen, planeringen som den ser ut nu är att Uppsala Pride kommer att bli en kort tvådagarsfestival.
12 november – Pridefest
13 november – Uppsala Pride med föredrag, panelsamtal, morgonyoga, samtal, workshops osv…
Mer information om programmet kommer snart!!
Temat för årets festivalen kommer att vara familj.
Kärlek och respekt
Uppsala Pride 2011 och Uppsala Pride 2012
Äntligen…
Nu är det bokat och bestämt, vi kommer under hösten att ordna ett litet Uppsala Pride. Det kommer att vara en dag av föreläsningar och workshops, samt en fest på kvällen. Lite som en uppstart till vad som komma skall… Nämligen, Uppsala Pride 2012. Vi har bestämt oss för att förlägga Uppsala Pride på våren, då flera av de aktiviteter som vi har som plan att genomföra passar sig bättre på våren. Hurra!!
Skriv redan nu in i almenackan:
Uppsala Pride 2011 – 12 november 2011
Uppsala Pride 2012 – 17 – 20 maj 2012
Om ni inte orkar vänta tills dess….
9 juli 2011, klockan 16.00
Uppsala Pride ♥ Queertopiafestivalen
Uppsala Pride och Queertopiafestivalen slår sina påsar ihop och ordnar en picknick i Stadsparken i Uppsala. Vi bjuder på enklare mat, kakor och saft. Allt är veganskt. Ta med egen mat och fika och dela med dig av dina godsaker. Måltidsdryck (förutom saft) får en stå för själv.
Joina oss i solen (som förhoppningsvis kommer att lysa över oss, om det regnar så löser vi det…), chilla och ha en fin kväll tillsammans med Queertopiafestivalen och Uppsala Pride.
Eftersom vi kommer att hålla till i Stadsparken är evenemanget tillgänglighetanpassat. Vi träffas 16.00 vid fontänen vid ingången mot Islandsbron. Om ni kommer senare så ska vi försöka sitta i mellan Parksnäckan och Islandsbron (på sidan ner mot ån).
IDAHO i Uppsala
|
IDAHO – International Day Against Homophobia
Den 17 maj är den internationella dagen mot homofobi och då uppmärksammas homofobi, hatbrott och våld mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. Vi är en rad organisationer/nätverk/personer som tänker ordna något slags arrangemang i Uppsala, oklart ännu vad det blir. Det är tanken att vi tillsammans ska spåna fram detta på peppmötet den 13 april. Vi träffas (troligen) på Sensus klockan 18.30. (Återkommer angående tillgängligheten på Sensus) http://www.hitta.se/LargeMap.aspx?var=v%E4stra+%E5gatan+16+uppsala Du är varmt välkommen att vara med och spåna idéer!! Hör av dig till: uppsalapride@gmail.com
Kärlek, Queerseminariet, Diskrimineringsbyrån Uppsala, RFSL Uppsala, Queertopia, Studentprästerna/Universitetskyrkan, F! Uppsala
|
Uppsala Pride 2011
Vi träffas på Grand, som ligger på Trädgårdsgatan 5, onsdagen den 9 mars, klockan 17.30.
Vi kommer att diskutera tankar och idéer inför Uppsala Pride 2011. Vi kommer att dra upp de övergripande stommarna för vårens och sommarens arbete. Kom dit och diskutera, det är vi tillsammans som skapar Uppsala Pride och det är vi som bestämmer vad festivalen ska fyllas med. Kom som du är, kom med vänner från ett nätverk, kom i egenskap av representant för en organisation.
Grand hittar du här: http://kartor.uppsala.se/SCRIPTS/hsrun.exe/extwebb/int/MapXtreme.htx;start=PrintFrameset?cmd=searchAndZoom&search=Tr%E4dg%E5rdsgatan+5&theme=TURIST
Information om tillgänglighet hittar du här: http://tillganglighetsguiden.uppsala.se/pages/lokalinfo.asp?namn_val=Grand
Kärlek,
Uppsala Pride
Film från Rättegång mot Rasism
I denna folkets tribunal ställs rasism inför rätta för brott såsom våld, förtryck och orättvisor begångna mot folket. Åklagare är Lawen Mohtadi och de kallade vittnena är Staceyann Chin, Trifa Shakely, Shadi Larsson and Poe Liberado.
In this people’s tribunal, we put racism on trial for violence and oppression and injustice committed against the people. The witnesses called to testify are Staceyann Chin, Trifa Shakely, Shadi Larsson and Poe Liberado. The prosecutor: Lawen Mohtadi. The video of Staceyann Chin and Poe Liberado is in English.
Rättegången arrangerades den 6 november av Interfem & Uppsala Pride som en del av Uppsala Pride 2010.
Filmat av Julia Edby
Redigerat av Cattis Laska
Uppsala Pride 2010 i bilder
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vi hade inte tid att fota under festivalen, men Sissela Nordling Blanco från Intefem fotade de programpunkter som de arrangerade tillsammans med oss så här kommer lite bilder. Har du mer foton så snälla maila dom till uppsalapride@gmail.com (för fotot på Erik & Charlie är fotografen Anna Göthner)
Pride i boken Över Regnbågen – Sissela Nordling Blanco
I år firade RFSL sitt 60-års jubileum med att ge ut en antalogi som heter Över Regnbågen (red. Anna-Maria Sörberg) som de menar är en temperaturtagning på den svenska hbt-rörelsen. En av författarna är Sissela Nordling Blanco som skriver om queer of color rörelsen i Sverige och då även om Uppsala Pride och Interfem. Här publicerar vi hennes text, för att läsa de andra texterna så får ni köpa boken.
En lördag i november i år dömdes rasismen till livslång terapi och utvisning från universum på grund av allt våld som nationsgränser orsakat. Det skedde på Uppsala Pride och med hjälp av publik, domare och åklagare. Genom att kalla in antirasistiska och queera aktivister som vittnade om vad rasismen gör med våra psyken, kroppar och hur den tränger sig in i varje beståndsdel av våra liv, dömdes den också på grunden att den diagnostiserar våra erfarenheter av rasism som paranoia.
Hösten 2010, då RFSL firar sitt 60-årsjubileum, kommer gå till historien som det år då en antirasistisk och queerfeministisk rörelse fick fotfäste och på allvar började kräva utrymme i Sverige. Blatteseparatistiska grupper för icke-vita queers har börjat ta form, samtal om rasism dyker upp titt som tätt och rösterna mot rasistiska uttryck i hbtq-samhället har allt oftare börjat visa sig offentligt. Antirasistiska och queera forum har skapats, bland dem kan nämnas festivalen Fi Taharrok med konst, musik och samtal kring ett queerfeministiskt arab-community och så det nämnda Uppsala Pride som i år särskilt fokuserade på temat rasism/antirasism och arrangerades tillsammans med den feministiska antirasistiska tankesmedjan Interfem. Kontinuiteten av allas vårt arbete är nu ett faktum, intersektionella perspektiv är här för att stanna.
För de flesta av oss som börjat ta till separatism som en av våra strategier finns den historiska föregångaren att hämta i den västliga Queers of Color-rörelsen som växte fram inspirerad av bland annat Black Power-rörelsen från 60-talets USA samt Black Feminism-rörelsen. Även om den rasism och det system som utmanas genom dessa rörelser har en egen och specifik historia så finns många likheter med vår situation i Sverige. Behovet av att organisera sig utifrån hudfärg grundat i erfarenheter av rasism i kombination av att vara queer finns också här. Utgångspunkten har därför varit att skapa aktivism utifrån en förståelse om att såväl ras/etnicitet som kön, sexualitet, könsuttryck och könsidentitet är centrala kategorier för våra upplevelser av förtryck och ojämlikhet. Att organisera sig separatistiskt är ett sätt att försöka skapa frizoner från förtryck: det handlar om att skapa rum där man kan andas ut och prata utan att behöva försvara sig inför mer privilegierade grupper. Genom att gå samman kan man öka sitt politiska handlingsutrymme, formulera problem och strategier.
Frågan om separatism är inte helt enkel eftersom kategorier man i själva verket skulle vilja slippa istället riskerar att upprätthållas. Men i ett samhälle där erfarenheter av rasism ofta ignoreras, kan det vara nödvändigt att gå samman och formulera gemensamma problem. Det har dock visat sig lättare sagt än gjort att över huvud taget skapa separatistiska rum. Under Stockholm Pride i somras arrangerade Interfem ett uttalat blatteseparatistiskt samtal om rasism i nära relationer. Trots det var det många vita personer som hade tänkt gå och som hade slagit sig ner utanför rummet i väntan på att det skulle börja. Det är svårt att veta om det berodde på bristande kunskaper om vad separatism betyder, eller bara nyfikenhet blandat med nonchalans sprungen ur privilegierade gruppers vana att få tillträde till allt. Trots en muntlig förklaring på plats om att forumet var separatistiskt valde ändå några vita att följa med in i rummet. Arrangörerna förklarade återigen, ännu tydligare Då gick ytterligare några och vi satte igång i tron att vi lyckats förklara syftet med ett separatistiskt sammanhang. Vi körde en presentationsrunda där många delade med sig av ganska personliga berättelser. Mitt i rundan säger en vit kvinna plötsligt ”ja, det är jag som är svennen i gruppen”. Hon hade valt att stanna i sammanhanget på grund av att hennes partner var invandrare vilket hade gjort att hon fått upp ögonen för rasism och ville veta mer. Flera såg besvärade ut och själv kände jag mig arg över hela situationen. Vi hade inte kommit dit för att lära ut vad rasism är, vi hade kommit dit för att vi ville ha en frizon och det hade förklarats minst tre gånger. En liknande situation uppstod när mötet skulle upprepas på Uppsala Pride, trots att arrangörerna då varit ännu tydligare med att denna programpunkt hade som syfte att vara separatistisk.
Att det är svårt för många att inse behovet av separata rum kan tolkas som ett uttryck för att det i Sverige finns en tänkt gemenskap där ”vi hbtq-personer” alltid förväntas stå enade i samma kamp. Att det finns rasism mitt ibland oss är kanske så främmande att vita hbtq-personer anser sig kunna ställa sig vid sidan om de rasistiska strukturerna och vara med på lika villkor oavsett färg. Men att se sin hudfärg som osynlig och irrelevant är ett privilegium som är förbehållet just vita personer. Att som icke-vit lyfta antirasistiska frågor i sammanhang som domineras av vithet präglas ofta av en konstant osäkerhet kring vilket mottagande det kommer få. Vithet betyder överordning, och att ifrågasätta den är inte smärtfritt. Det väcker ofta ilska, skuld och irritation. Nästan varje gång frågor om rasism diskuteras, eller problematiseras, präglas svaren av en väldigt defensiv hållning. I alla fall om avsändaren av kritiken inte själv är vit. Det här borde vara anledning nog att förstå att någons närvaro som vit och därmed i den meningen överordnad, påverkar underordnade gruppers utrymme i samma rum.
Hbtq-rörelsens krav på enighet kan också ses som sammanlänkad med en strävan efter att få acceptans av det svenska majoritetssamhället, vilket många gånger präglat den politik som förts. Att den stora frågan för stora delar av hbtq-rörelsen länge ansågs vara äktenskapsfrågan visade att kristna, monogama hbtq-personers rätt att få gifta sig sattes före allt annat under lång tid. Ett annat exempel är Stockholm Prides val att medverka i firandet av nationen. I somras skulle organisationen fira nationen genom att hissa svenska flaggan tillsammans med riksdagens talman på nationaldagsfirandet vid Sjöhistoriska museet. Vi var några som varit aktiva i Stockholm Pride som reagerade mot ställningstagandet och kritiserade det för att sälla hbtq-rörelsen till en nationalistisk tradition som bygger på att känna tillhörighet och stolthet med nationen. Vi kände ingen stolthet över att tillhöra en nation som förvägrar papperslösa sina mest grundläggande rättigheter och som utvisar flyktingar till död och förföljelse. I Sverige är rätt till vård, bostad, utbildning, arbetstrygghet, socialt skyddsnät och andra livsnödvändigheter knutna till det svenska medborgarskapet. Saknar man papper måste man leva utan allt detta tillsammans med vetskapen om att man när som helst kan bli upptäckt och utvisad. För papperslösa hbtq-personer innebär det till exempel att man inte har möjligheten att engagera sig för sina rättigheter. En viktig aspekt för hbtq-rörelsen borde vara att uppmärksamma det faktum att Migrationsverket upprepade gånger visat grova brister i sin förståelse för just hbtq-flyktingars asylskäl. Att hylla nationen går däremot inte alls ihop med vår bild av vad en hbtq-organisation borde hålla på med. Kritiken mot att vara med och fira nationaldagen hade tidigare år tagits upp internt i organisationen men utan att få något gehör. När vi nu valde att formulera vår kritik offentligt fick vi höra att vår kritik var ”jäkligt dum” av diverse folk i hbtq-samhället. Framför allt handlade reaktionerna om att vår kritik ansågs vara ”taskig” och sätta käppar i hjulet för något som antogs vara allas vår gemensamma kamp. Istället för att se det som att vi hjälpte organisationen att leva upp till Prides ideal om lika rättigheter och friheter för alla hbtq-personer (hbtq-flyktingar inkluderade) så fick vi hintar om att vi var jobbiga och osolidariska som kritiserade i de egna leden.
I det här sammanhanget kan skapandet av separatistiska rum ses som del i arbetet med att bygga en ny rörelse som tillåter konflikter och bryter mot en slentrianmässig strävan efter enighet. Separatismen blir ett konstaterande av att det svenska hbtq-samhället är delat: både i termer av erfarenhet och i termer av politik. Vi bär på olika erfarenheter och olika politiska ställningstaganden som vi måste lära oss hantera om vi ska kunna alliera oss med varandra. Styrkan i att lyfta fram intressekonflikter handlar om att synliggöra att hbtq-politik aldrig är en neutral arena som är befriad från ställningstaganden i andra frågor. Med en stark och närvarande queers of color-rörelse blir det inte längre möjligt att prata om hbtq-frågor och samtidigt bortse från rasismens eller nationalismens inverkan på våra liv. Inte heller att formulera frågor, problem och visioner kring hbtq som om det vore ett neutralt begrepp innehållandes färglösa kroppar. Hbtq-organisationer som inte arbetar aktivt mot både heteronormativitet och rasism kommer få lättare att inse på vilka sätt de är med och reproducerar en hbtq-politik baserad på vita hbtq-personers erfarenheter av förtryck och motstånd.
Det finns mycket kvar att göra i arbetet med att skapa en inkluderande hbtq-rörelse, och för att det ska vara möjligt så måste kritik och konflikter ses som fundamentala delar av rörelsens utveckling och överlevnad, istället för att betraktas som ett hot eller taskigt beteende. Konsensus och att utgå från ett enhetligt “vi” hela tiden kommer aldrig att föra en hbtq-rörelse framåt. Istället behövs en rörelse där många fler är beredda att ta in ny kunskap och nya strategier som tillsammans kan utgöra en motkraft till en värld präglad av orättvisor.
Sissela Nordling Blanco
Pride i Ful – Trifa Shakely
Trifa Shakely var invigningstalare, föreläsare och höll ett vitnesmål i rättegången mot rasismen på Uppsala Pride. Hon är grunderare av kampanjen Aint I a woman – för papperslösa kvinnors rätt till skydd. En teaser från rättegången med Trifa kan du få på tidskriften Ful´s hemsida. För att läsa hela texten måste du köpa tidningen, och gör det för allt i världen!
Ful är en queerfeministisk våt dröm som utnämndes till årets kulturtidskrift 2010 med motiveringen ” I en tid då den traditionella samhällskildrande kulturtidskriften främst fokuserar på sin egen överlevnad är årets pristagare ett fritt, djärvt och färgsprakande undantag. Utan hämningar kombineras såväl politik och estetik, som allvar och lek. Reportage, intervjuer och essäer sipprar ur sina givna former och flyter samman till nydanande, genrebefriad journalistik.”
Tidningens chefredaktör Nasim Aghili deltog även hon på festivalen som invigningstalare. Vi är stolta över att få vara med i en sådan bra tidning.
Tack för peppen!
Mail, facebook-komentarer, sms och samtal fyller våra inboxar och hjärtan med pepp. Tack för det! Här kommer ett exempel från Los Angeles:
Debatt: Antirasismen bär hbtq-rörelsen in i framtiden
Människor som bryter mot samhällets normer kring kön och sexualitet drabbas ofta särskilt hårt av fattigdom, våld, krig och västvärldens asylpolitik. I ett rasistiskt och heterosexistiskt samhälle måste en queer politik kräva öppna gränser och en statsmakt fri från våld. Det menar Anna Göthner, Jonas Göthner och Emma Petersson från Uppsala Prides samordningsgrupp i sin debattartikel i tidningen Arbetaren Zenit.
Startskottet till västvärldens Pride kom 1969 på baren Stonewall Inn i New York där polisen gjorde en av alla sina återkommande razzior mot en hbtq-bar. Skillnaden denna gång var att polisen möttes av motstånd. Arga bargäster slog tillbaka mot polisens trakasserier, vilket urartade i flera dagars kravaller. Fortfarande idag kämpar stora delar av hbtq-rörelsen mot assimilation och mot en stat som kontrollerar hbtq-personer med våld.
Nyligen pågick samma kamp i Malmö i samband med European Transgender Council då turkiska transaktivister blev utsatta för hatbrott. Vid polisanmälan fortsatte trakasserierna fast denna gång från polisen – de ifrågasatte aktivisternas könsidentitet och deras rätt att befinna sig i Sverige.
Händelsen i Malmö är ett exempel på rasistiska och transfoba trakasserier som sker varje dag i Sverige och diskrimineringen och trakasserierna kommer inte bara från idioten på gatan. Rasismen genomsyrar hela samhället och hbtq-kretsar är inget undantag. Den genomsyrar rättsväsendet, vården, skolan, arbetsmarknaden och migrationspolitiken. Rasismen påverkar våra tankar om sexualitet och kön, våra relationer och våra politiska strategier. Att bemöta rasismen är med andra ord grundläggande för att kunna bemöta heteronormativiteten.
De transfoba och rasistiska trakasserierna i Malmö är också ett exempel på att rasismen ofta slår extra hårt mot hbtq-personer. Därför är kampen mot repressiva stater och för en global rättvis politik med öppna gränser centrala frågor för hbtq-rörelsen.
Det institutionella våld som pågår i Sverige och i världen måste bemötas genom att vi lyssnar på hbtq-organisationer runt om i världen, genom att vi startar solidariska samarbeten och genom att vi tillsammans lyfter dessa frågor på den globala dagordningen.
Vår värld är idag präglad av orättvisor, och så länge det är så måste fri rörlighet vara en grundläggande mänsklig rättighet. I asylpolitiken blir hbtq-personers särskilda utsatthet för rasistiska strukturer återigen tydlig. Det har visat sig att Migrationsverket saknar kunskap om hbtq-flyktingars asylskäl, och den bristen på kunskap kan leda till utvisning av människor till förtryck och förföljelse. Heteronormen genomsyrar hela migrationspolitiken där anhöriginvandringen bygger på en kärnfamiljsnorm där få passar in, vilket splittrar familjer och relationer. Papperslösa har inte rätt till annat än akutvård vilket bland annat leder till att hiv-positiva inte får tillgång till bromsmedicin och transpersoner inte får rätt till könskorrigerande vård. Papperslösa som utsätts för våld eller sexuella övergrepp erbjuds inte skydd. Att vara papperslös i Sverige är idag liktydigt med att sakna mänskliga rättigheter.
Denna institutionaliserade rasism och heterosexism genomsyrar även vår sjukvård, något som kan ses tydligt i svensk smittskyddslagstiftning som är en av de hårdaste i världen. Lagen gör det möjligt att utan rättegång låsa in hiv-positiva på obestämd tid och tvingar den hiv-positive att alltid informera sin kommande sexpartner om sin hiv-positivitet. Denna rättsosäkra lag skulle aldrig finnas om det inte var så att de som gjorts till måltavla är så kallade hiv-män och -kvinnor, bögar och svarta män. När den rasistiska och homofoba logiken tar vid spelar det ingen roll att internationell forskning såväl som FN:s aids-organ, UNAIDS, har kommit fram till att den svenska smittskyddslagen inte minskar spridningen av hiv utan snarare försvårar arbetet mot smittspridning. De är också överens om att Svensk lagstiftning stigmatiserar hiv-positiva vilket även det försvårar arbetet med hiv-prevention.
En än mer normaliserad form av statligt våld är påtvingandet av könskategorier. Alla tilldelas vi ett juridiskt kön vid födseln, oavsett om vi har en klar könstillhörighet eller ej. Intersexuella barn får ibland byta kön fem gånger innan läkarna slutligen kan bestämma sig för det juridiska könet på barnet. Till detta följer ofta tvångsoperationer för att fastställa ett tydligt könsorgan, operationer som riskerar att förstöra människors sexliv. En person som vill förändra sin könstillhörighet måste genomgå långa utredningar och tvingas slutligen till sterilisering för att få genomgå könskorrigering. Denna tvångsvård organiserar in människor i könskategorier som staten upprätthåller i allt från att ditt kön syns i ditt personnummer till att ditt kön registreras när du är på arbetsförmedlingen eller i skolan.
Våldet mot hbtq-personer handlar alltså till stor del om statligt förtryck som stängda gränser, tvångssteriliseringar, stigmatisering av hiv-positiva och att människor tvingas in i könskategorier mot sin vilja.
En grundläggande fråga för att skapa en rättvis värld är att göra det möjligt för människor att röra sig över gränser. Vi måste kämpa för öppna nationsgränser och för alla människors rätt att identifiera sig själva. Det är nu viktigare än någonsin att gräsrotsrörelsen äger hbtq-frågorna och att antirasister och queerfeminister går till gemensam kamp mot en förtryckande stat.
Anna Göthner, Jonas Göthner och Emma Petersson, Uppsala Prides samordningsgrupp.
I tidningen Arbetaren Zenit 5 november 2010
World Aids Day den 1 december
Kondoma Mera! och Uppsala Studentkår uppmärksammar, tillsammans med Universitetskyrkan, MR-nätverket och Uppsala läns landsting, World Aids Day den 1 december.
Program:
Ljusmanifestation på Stora Torget i Uppsala
kl. 14-16.
Föreläsningar i Stadsbiblioteket
kl. 16-17 Carolina Sven Orre från RFSL – ”Fakta om HIV”
kl. 17-18 Roxanna Sjöstedt, doktorand Freds- och konfliktforskning – ”AIDS – en säkerhetspolitisk fråga?”
kl. 18-19 Ola Ståhle från Posithiva gruppen – ”Att leva med HIV”
Mingel med buffé på Orange
kl. 19-22 – DJ: Mirjam Näsén från klubb SELMA, samt DJ-duon PLAY!
De 50 första personerna som kommer på föreläsningarna får gratis mingelbuffé på Orange!
